För några år sedan körde jag en klättring som heter Vale Nevado; från toppen ligger den bara 50 km från den myllrande citykärnan i Santiago, Chiles huvudstad. Jag stod där på toppen och tänkte att alla på denna jord borde cykla den här klättringen. Det är majestätiskt! Faktum är att det var just den här klättringen som var startskottet för Epic Cols, vars mål är att lägga fokus på klättringar som är lite gömda och okända i bredare cykelcirklar. Jag står på bergets topp i sällskap av den gyllengula solen som är på väg ner och undrar tyst för mig själv hur många fler klättringar som Vale Nevado det egentligen finns? Gömda pärlor till klättringar, där du kan stå med hakan i marken efter att bara ha sett två getter under en hel dag. Bara själva tanken gör mig spänd av förväntan och skickar omedvetet rysningar längs ryggraden.
Snabbspolat tills idag... Flygplanet tar mark med en duns i Malaga, södra Spanien. Värmen var obehagligt tryckande när jag klev av flygplanet. Det är juli och Spanien har precis genomlevt en värmebölja. Det är tredje gången jag är i Spanien. Året innan tillbringade jag många timmar med att göra research och fotografera världsberömda klättringar i Spanien, men just La Pandera kom inte upp på min radar då. Det var nämligen bansträckningen för Grand Tour-loppet La Vuelta som placerade den här klättringne på kartan för mig och om du googlar den så finns det - till skillnad från de flesta andra klättringar - ingen sida på Wikipedia att göra research på. Detaljerna är knappa. Perfekt!
Området ligger cirka 100 km norr om Granada och är vackert böljande, men den närmaste välkända stigningen (Pico Veleta) är över 130 km bort. Jag undrar om närheten till andra klättringar, påverkar hur populär en klättring är? Förra året fotograferade jag Alto Velefique som också är belägen i ett isolerat område och väldigt svår att kombinera med andra klättringar eller lägga till i en befintlig rutt.
Cykla uppför La Pandera
När jag cyklade genom Valdepeñas de Jaén första gången passerade jag startpunkten utan att vara medveten om det. Jag rullade tillbaka i samma hjulspår och ägnade sedan 15 minuter åt att försöka räkna ut exakt var starten var belägen. Skyltarna pekar på en stängd/privat-väg, men om du letar efter den ser du en liten cykelskylt (cirka 10 cm i kvadrat). Från det jag kunde se var det här verkligen min typ av klättring.
På bara några hundra meter brantar vägens lutning till 15 %, men precis som under resten av klättringen förändras dess vinkel hela tiden. När du cyklar förbi ett stort stenbrott lättar den till "bara" 5 %. Efter några kilometers slingrande över stora, vidsträckta kurvor börjar man märka av en förändring i landskapet. De gröna buskarna och spanska träden ebbar bort och det blir stenigare. Och det var där jag fick en första glimt av radiotornet högt ovanför och en skylt som meddelade mig om en lutning på 15 % i 1.8 km: detta påminde mig omedelbart om Altu l’Angliru med den klättringens ihållande och elaka lutningar.
När vägen blev brantare mojnade min kadens, men inte för mycket: tack vare SHIMANOs nya 12-växlade komponentgrupp DURA-ACE 9200 med kedjedrev på 52/36 fram och 11-32 bak kunde jag ständigt hålla en behaglig kadens. Detta är den perfekta kombinationen för min Wilier Filante SLR. Det stora spannet av utväxlingar innebär att jag, oavsett vägsträckning, inte känner att jag kompromissar vare sig när vägen går neråt eller pekar uppåt. Jag bara packar ner min cykel och ger mig av. Utmärkt!
Allteftersom jag klättrade allt högre upp blev utsikten bara bättre och bättre. För varje kurva blev den allt mer dramatisk och episk. Enorma svepande serpentiner - inristade i berget av vägen i form av ett enormt S - till den punkt då sikten framåt blev skymd. Sedan avtar lutningen, hastigheten ökar och du kommer ivrigt sikta på att ta dig runt nästa kurva. Bara ett par kilometer kvar. Det här är superkul, men verkligen inte lätt!
Det är här det blir lite förvirrande. Det finns en falsk topp bredvid de första radiomasterna. Kommer detta vara målet för den 14:e etappen i Vuelta a España i år? Det är rimligt att tävlingen tar slut där, men ändå gör den inte det och jag hoppas att den fortsätter vidare som jag gjorde.
Den verkliga toppen
Innan du kommer till toppen och den övergivna militärbasen måste du köra nedför en 15%-ig utförslöpa innan den sista klättringen. Ta med dig farten in i lutningen och krossa den! (Jag hoppas att en grupp cyklister ger allt på den här sektionen i slutfasen på den kommande Vuelta-etappen.) Om du har kvar styrkan i benen kan du till och med fortsätta runt militärbasen och cykla ända till foten av mobilmasten. Kvittera ut varenda vertikala meter av den här fantastiska klättringen och njut av 360 graders vidbred utsikt från bergstoppen.
Är det här söderns Altu de l'Angliru? Tja, jag måste säga att jag gillade den mer än l’Angliru, men sen kan ingenting jämföras med det monstret. Vägen in till starten av den officiella stigningen är inte lika tuff och själva klättringen i sig är inte heller lika svår. Men den här stigningen är minst lika speciell. Under hela klättringen uppför såg jag bara en ensam nyfiken get. Själva klättringen kändes som en kombination av l’Angliru och Mont Ventoux. Jag hade lyckats tajma det precis rätt för att kunna njuta av en underbart gyllengul himmel när jag satt där insvept i spansk värme med ett stort leende på läpparna.
Siffror & karta
Längd: 8.5km
Höjdmeter: 647m
Lutning:8.5% genomsnitt, 16.2% Max
Karta: Ridewithgps
Dela artikel
