Chris Hall är inte främmande för extrema utmaningar. Han kom på 107-utmaningen (cykla 107 kilometer i 107 dagar i rad) och den så kallade trenching-utmaningen på Box Hill där han upprepade den berömda klättringen 91 gånger. Men de här utmaningarna är inte bara för att tänja och utforska hans egna gränser. Huvudmålet för Chris är att öka medvetenheten om mental hälsa bland män. Utmaningen 7 Everests är inget undantag - hans mål att slutföra en Everesting varje dag, 7 dagar i rad var hans tuffaste hittills.
Konceptet med Everesting är djävulskt enkelt: välj vilken backe som helst, var som helst i världen och upprepa den i ett enda svep tills du klättrat 8 848 m – som är höjden av Mount Everest.
Naturliga framsteg
7 Everests-projektet kändes som ett naturligt steg från tidigare utmaningar. Jag ville visa att människor som kämpar kan ha det tufft varje dag i veckan - när som helst. Att den här mentala uppförsbacken kan hända varje dag. Psykisk hälsa är inte en enkel sak. Det är otroligt komplicerat att veta hur man bäst tar hand om sin egen hälsa och det finns så mycket kraft i att visa sårbarhet och svaghet. Öppna dig själv och säg "jag mår inte bra." Eller räck ut en hand till dina vänner och familj för att få stöd. Det är vad den här utmaningen handlar om för mig... förutom fruktansvärt mycket klättring förstås.
Jag valde Stwlan Dam i Wales främst av en anledning. Det är en avstängd väg. Klättringen är fortfarande relativt brant, i genomsnitt strax under 10 %, men det finns några snäva svängar och hårnålar som är mycket brantare och den delen av Wales är också ökänd för dåligt väder. Men en stor dragning var att eliminera ett av dessa element bortom min kontroll.
Oerhörd prestation
Detta var utan tvekan den svåraste utmaningen jag någonsin gjort. Både fysiskt och mentalt. Jag gav allt jag hade för utmaningens skull och jag tror verkligen att det var tydligt mot slutet. Jag blir fortfarande väldigt känslosam när jag tänker på det, vilket verkligen visar hur mycket det faktiskt betydde för mig. Jag tror att ett av de stora problemen med Everesting är att det nästan har blivit konstigt normaliserat på grund av hur många människor som har gjort dem under pandemin. Och även för mig är en enda Everest redan en enorm prestation. Så alla som har gjort det ska inte känna att de inte har gjort något otroligt svårt och utmanande. Jag antar att det på ett sätt liknar att springa ett maraton. Men folk kommer ofta tillbaka och gör det igen.
För att vara ärlig så fanns det verkligen inga lätta delar i det här. Vi (jag och det ovärderliga supportteamet) kämpade verkligen mot det redan från början och mot de hemska förhållandena. Stormar, hagel, regn. I stort sett från första dagen. En sak som verkligen sticker ut för mig var den första gången när jag körde utför serpentinerna från toppen - i regn. Den övre delen av stigningen har belagts med ny asfalt, så när det är torrt är det otroligt, riktigt snabbt och med fint flow men när vägen är blöt är den som is. Cykeln glider bokstavligen runt kurvorna med låsta bromsar. Jag blev definitivt rädd då.
Justera planen
Vädret förändrade utmaningen totalt. När vi väl visste att vi hade en vecka med väldigt skiftande och föränderliga förhållanden, blev säkerheten så oerhört mycket viktigare. Det blev mycket mer ett fall av att sikta på att överleva varje dag så gott jag kunde och ta mig igenom den så säkert som möjligt. Jag gjorde fortfarande timmarna i sadeln, men det innebar att vi ibland var tvungna att justera planen och få höjdmeter på andra sätt - som när vi cyklade uppför det digitala Alpe Du Zwift på turbotrainern också.
DURA-ACE och ULTEGRA
För 7 Everests valde jag den fantastiska Cervélo R5. Det finns en hel del intressanta saker med den här cykeln. Den väger bara 6.8 kg med pedaler, flaskhållare och cykeldator. Utrustad med främst 11 växlade DURA-ACE 9150 men med en ULTEGRA Di2 bakväxel. Anledningen till detta är att en ULTEGRA bakväxel med lång spännarm innebär att du kan montera en 34-tandad kassett.
Jag körde kedjedrev på 50/34 med 170 mm långa DURA-ACE-vevarmar med effektmätare. Däcken jag använde var Schwalbe Pro One. Den främre är varianten med naturligt färgad sidovägg och bakdäcket är en svart version i 28mm bredd. Anledningen till de udda däcken är att all tung bromsning och slitet uppför stigningen gjorde att bakdäcket blev nött och jag tyckte det var bäst att få på ett nytt efter några dagar (de transparenta däcken var inte nya och hade gjort flera tusen km innan utmaningen, jag gillar inte slöseri och vill använda däck tills de verkligen behöver bytas, det är inte krångligt att montera ett nytt trots allt och jag hade helt enkelt inte ett annat med transparent sidovägg.) Bromsarna är de utmärkta DURA-ACE med en 160mm-skiva fram och en 140mm bak.
Jag kör en 130mm styrstam och 40cm brett styre. Jag cyklar på en ram i storlek 54 men med en lång styrstam och hög sadelstolpe då jag har långa armar och ben men en kort bål. Jag är 183 cm lång om någon undrar. Sadeln är en Pro Stealth. Och så är det den där lackeringen. Det är ett väldigt speciell Jumbo Visma-ram med gulddekaler överförda med vatten över ramens råa kolfiber. De använde den här färgsättningen för att skapa hype med den nya modellen av R5 som kom förra året.
Ta hand om dig själv
Jag gjorde först den här utmaningen för att öka medvetenheten om vikten av att ta hand om din mentala hälsa och även samla in pengar för Movember. Det otroliga stöd och de resurser de ger människor för att hjälpa till att på bästa sätt förstå hur man når ut till någon i nöd är fantastiskt. De är en otrolig välgörenhetsorganisation och har personligen hjälpt mig flera gånger med råd och stöd under de år när jag eller vänner har haft det tufft.
Fatta rätt beslut
Mitt supportteam var helt otroligt men de är inte de enda människorna som jag behöver nämna vid namn. Mitt främsta supportteam var Jimmi från Attacus, som har stöttat mig i så många utmaningar genom åren och som känner mig bättre än jag känner mig själv. Han är chefen när jag gör utmaningar och i slutändan har han alltid mitt största förtroende. Min hälsa och säkerhet är av största vikt och jag kan alltid lita på att Jimmi fattar rätt beslut även om de inte är dem jag vill höra. Därefter hade jag Jack och Andy som fotograferade och filmade utmaningen. Det här var första gången Jack var med mig på en utmaning. Han är en så otroligt begåvad fotograf och blev också väldigt mycket min "mamma" under veckan och såg till att jag alltid hade mat och vatten. Han fanns alltid där redo med en kram och den som ständigt höll vår airbnb-bas städad också. Slutligen, Andy som har följt med mig på flera utmaningar under de senaste åren. Andy är en så positiv person som är otrolig att ha nära i stunder med skarp uppförsbacke - både mental eller fysisk. Han har ett smittande skratt som får mig att skratta och är en otroligt begåvad videograf/filmare. Utmaningen hade inte kunnat ske utan dessa tre. Jag känner en enorm skuld och tacksamhet till dem.
Allt handlar om support
Därefter träffade vi Dion, en man från trakten som tyvärr förlorade sin son i självmord. Han är personen som jag gjorde den här utmaningen för. Dion och hans familj har levt med en sådan sorg efter att ha förlorat Josh, men de har försökt göra sin förlust så positiv som de kan genom att starta en välgörenhetsorganisation till sin sons minne som heter Josh's Lighthouse Project. Var snäll och titta närmare på den om du kan. De gör fantastiska saker för att ge människor stöd genom att ge rådgivning till dem som kanske inte lätt kan få det. Emily från Attacus skickade också alltid meddelanden och kollade hur det gick. Hon var alltid förnuftets röst. Mina kompisar Francis och Daisy kom några dagar för att hålla mig sällskap och ta hand om mig och gav också supportteamet en paus. Francis gjorde också några otroliga videor av utmaningen och Louise från The Internationelles som släppte av sina barn i skolan, följde med mig sent in på natten, var uppe hela nästa dag för att göra allt igen och sedan körde hon för att hämta sina barn från skolan! Till sist måste jag nämna min partner, Fee och vår hund Marshall som alltid har funnits där och stöttat mig och ärligt talat, alla mina dumma idéer. Jag är otroligt lyckligt lottad som har det här supportteamet - jag kan verkligen överlämna mig själv i deras händer och jag vet att de täcker min rygg. Jag fick sällskap av flera personer på utmaningen som var med på vägen eller på sina turbotrainers. Tack alla, det här handlade om er och ert stöd.
Dela artikel
